Äter supergod JordgubbsISglass :)Tänkte dela med mig en lite äcklig händelse.. förra året januari..
Känner mig så kraftlös - inte så trött att man kan sova ut - utan trött på att allt runt mig har gått i super Tempo ett bra tag nu.. Hur som helst...
Minns tredje året i skolan. Vilket helvete. Tänkte bara på mina betyg och de IG:n jag ville få bort. Störta var idrotten!Matte gick inte att rädda just då. Minns hur jag fick gå till skolan med en enorm plåster på näsan. Minns hur ful man kände sig för att man hade ärr på sitt ansikte..Minns fortfarande ljudet när glaset från tavlan sprack på ansiktet och minns varma droppar av blod som bara rann på golvet och på min stackars iller..
Ännu mer traumatisk är att tavlan gick av medan jag sov... Tog en lång tag innan jag förstod att jag var vaken och att det var inte en dröm. Värsta stunden var när jag sprang till toaletten för att se hur jag ser ut så såg jag huden från näsan hänga ner.. - automatiskt tryckte tillbaka den med fingret.. Mår illa när jag tänker på det.. haha som i en skräckfilm..
Minns hur alla tittade och frågade och frågade och tittade lite extra därefter. Alla ville veta vad som hade hänt.
Idag nästan 2 år sen, ler jag när jag tänker tillbaka. Fy fan vad starkt att jag klarade av att komma till skolan bland så många människor med allas ögon på såret. Dag efter dag, titta efter timma sittandes i spårvagnen.. Har ju kvar mitt ärr idag, men det betyder ingenting längre. Solade inte på över ett år och hade stöd plåster på ärret i 6 månader. Så ärret blev så fin som den kunde bli även om den finns kvar..
Har ju bara lärt mig att det kan alltid vara värre - men det är inte det. Det är bara att acceptera vad som än händer.. Nu kan alla titta som om jag hade tredje öga på pannan, men bryr mig inte - alls. :)
Kunde gått värre med det gjorde det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar